AhlulBayt News Agency (ABNA):
I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige
All lovprisande och tacksamhet hör till Gud världarnas Herre; Guds välsignelser vare över Profeten Mohammad(S) och hans rena hushåll Ahl al-Bait(A) och hans utvalda följeslagare och de som följt dem i godhet, ända till domedagen.
Hälsningar till alla muslimska bröder och systrar världen över. Jag ber om Guds acceptans av alla dyrkanshandlingar ni utfört i lydnad av Gud, och på förhand gratulerar ankomsten av Eid Fitr och tackar vår generösa Herre för välsignelsen att ha fått närvara i denna månads gudomliga bjudning.
Idag är Qods-dagen; en dag som med imam Khomeinis(RA) klarsynthet utsågs som en sammanbringande länk för alla muslimers gemensamma rop i fråga om heliga Qods och det förtryckta Palestina. Och denna dag har under dessa decennier haft en särskild roll i frågan och kommer att fortsätta ha det hädanefter också inshaAllah.
Nationerna välkomnade Qods-dagen och högtidlighöll den som en primär obligatorisk handling – det vill säga att hålla Palestinas frihetsflagga upphöjd. Förtryckets och sionismens allmänna politik är att få den palestinska frågan att tona bort från de muslimska samhällenas mentalitet och gå mot glömska. Den mest akuta plikten är motstridandet av detta svek som har implementerats via händerna på fiendernas politiska och kulturella legosoldater inom de islamiska länderna. Sanningen är den att en fråga så stor som den palestinska frågan är inget som de muslimska nationernas karaktärsfasta natur, självsäkerhet och dagligt växande skarpsinne skulle tillåta att glömmas; även om USA och andra tyranner och deras springpojkar i området använder alla sina förmögenheter och krafter till att förverkliga detta.
Det första ordet här är påminnelsen om den stora tragedin, ockuperandet av Palestina och bildandet av den sionistiska cancertumören i den. Bland människans brott under senare århundraden nära vår samtid, finns det inget brott med ett sådant omfång och sådan intensitet.
Ockupationen av ett land och fördrivandet av dess folk från deras hus och hem och förfäders land, och dessutom att detta skett genom värsta sorten av mord, brott och förgörandet av uppehälle och generationer och fortlöpandet av detta historiska förtryck under årtionden, är sannerligen ett nytt rekord i människans brutalitet och djävulskap.
Den verkliga orsaken och förbrytaren i denna tragedi är de västerländska regeringarna och deras djävulska politik. Den dagen då regeringarna för de länder som blev första världskrigets segrare delade upp Västasien, det vill säga det Ottomanska rikets asiatiska del, sinsemellan i Pariskonferensen som det viktigaste krigsbytet, kände de mer än någonsin behovet av en permanent bas i hjärtat av detta område för att försäkra sitt välde över området.
England hade under många år innan banat väg för detta via Belfour-deklarationen, och med judiska rikemännens likatänkande förberett ett nytt påfund kallad sionismen för denna roll; och nu kunde dess praktiska grunder också verkställas. Redan från de åren började de sakta men säkert lägga grunden och sedan efter det andra världskriget, genom att utnyttja försummelsen och svårigheterna områdets länder var drabbade av, satte de sin sista stöt och utropade den falska regimen och det nationslösa sionistiska landet. Denna stöts måltavla blev i första hand det palestinska folket och därnäst områdets resterande nationer.
En blick på händelserna som följer i området därefter visar att det huvudsakliga och närmaste målet för väst och de judiska rikemännen (som bildat den sionistiska regimen), var att bygga en bas för sin egen ständiga närvaro och inflytande i Västasien och möjligheten att från nära håll lägga sig i, tvinga sig på och dominera över områdets länder och regeringar. Därav försåg de denna falska och ockuperande regim med alla militära och ickemilitära maktmedel – inklusive kärnvapen – och planerade för tillväxten av denna cancertumör från Nilen till Eufrat.
Tyvärr gav de första arabiska länderna så småningom upp, efter det första motståndet de gjorde varav en del var berömvärt. Och speciellt efter att USA tog sig an frågan glömde de både sin mänskliga, islamiska och politiska plikter samt sin arabiska karaktärsfasthet och stolthet och hjälpte fiendens mål med falska förhoppningar. Camp David är ett tydligt exempel på denna bittra sanning.
Även motståndsrörelserna, efter en inledande tid av uppoffrande kamp under de första åren, drogs så småningom till den lönlösa vägen av förhandlingar med ockupanten och dess bundsförvanter och lämnade den väg som kunde ha lett till förverkligandet av det palestinska målet.
Förhandlingar med USA, andra västregeringar och även med de fruktlösa internationella samfunden är Palestinas bittra och misslyckade erfarenhet. Uppviftandet av olivkvisten i FN har inte haft något annat resultat än det förlustfyllda Oslo-avtalet och ledde slutligen även till Yasir Arafats lärdomsfulla öde.
Gryningen av den Islamiska Republiken av Iran inledde ett nytt kapitel i kampen för Palestina. Från de första stegen, det vill säga att kasta ut de sionistiska element som under tyrannens (Shahens) era räknade Iran som en av sina trygga baser, och överlämnandet av den sionistiska regimens inofficiella ambassad till det palestinska delegationen och kapandet av oljevägen, till större saker, har alla blivit en grund för framkomsten av motståndsfronten i hela området och fått hoppet om en lösning på frågan att blomstra.
Med framkomsten av motståndsfronten blev jobbet svårare och svårare för den sionistiska regimen – och självfallet kommer det bli ännu svårare i framtiden inshaAllah – men försöken av denna regims allierade och först av alla USA i att försvara dem blev också intensivare.
Framkomsten av den unga, troende och uppoffrande Hizbollah i Libanon och bildandet av passionerade grupper som Hamas och Islamiska Jihad inom gränserna av Palestina, skapade oro och ängslan inte endast hos de sionistiska ledarna utan även hos USA och andra stridslystna i väst, och satte framtagandet av anförvanter från området och inom de arabiska samhällena själva på toppen av deras agenda, näst efter deras hård- och mjukvara uppbackning av den ockuperande regimen.
Resultatet av deras omfattande satsningar är klar och iögonfallande idag när det kommer till beteendet och uttalandena av många av de arabiska regeringarnas ledare och en del av de svekfulla politiska och kulturella aktivisterna.
Idag framkommer olikartade aktiviteter i kampen på båda fronterna, med skillnaden att motståndsfronten går framåt mot suveränitet och tillväxande hopp och ökar maktelementen.
En tydlig indikation på detta påstående är att den sionistiska armén, som en gång i tiden ansågs vara en oövervinnelig och blixtsnabb militär och stoppade de stora arméerna av de två attackerande länderna på några dagar, idag tvingas dra sig tillbaka och erkänna nederlag mot det kämpande folket i Libanon och Gaza. Trots detta är kampens fält väldigt allvarlig, föränderlig och behöver ständig tillsyn. Ämnet för denna kamp är otroligt viktig, avgörande och livsnödvändig. Varje försumlighet, slarv och fel i de grundläggande beräkningarna orsakar stora förluster.
Baserad på detta vill jag framföra några punkter till alla som har Palestina som en hjärtefråga:
1. Kampen för att befria Palestina är en kamp i Guds väg och en islamisk plikt och önskan. Seger i en sådan kamp är säkrad, för att även om kämpen på denna väg skulle dö, är det ett av två godheter som den uppnår {dö i Guds väg eller uppnå seger}
Utöver detta är den palestinska frågan en mänsklig fråga; att kasta ut och fördriva miljontals människor från deras hus och hem och lantgård och levnadsplats och där de tjänar sitt levebröd, och dessutom genom mord och brott, gör ont och påverkar varje mänsklig samvete, och ifall man har ambition och mod tvingar man sig att resa sig upp mot detta.
Alltså är begränsandet av detta till endast en palestinsk fråga och som mest en arabisk fråga ett stort misstag. De som räknar några palestinska element eller några av de arabiska ländernas styrelser som ursäkt för att gå förbi denna islamiska och mänskliga fråga, har drabbats av ett stort felsteg i förståelsen av frågan och ibland hamnat i svek genom att förvränga den.
2. Målet av denna kamp är befrielsen av hela det palestinska landet – från havet till floden – och återvändandet av alla palestinier till sitt land. Förminskandet av det till att bilda en liten regering någonstans i ett hörn av detta land, och dessutom på det förnedrande sättet som den oförskämda sionistiska regimen talar om, är varken ett tecken på rättvisa eller ett tecken på en realistiskt syn.
Verkligheten idag är att miljontals palestinier nått en nivå av förståelse, erfarenhet och självsäkerhet att de kan fortsätta denna stora kamp och även vara säkra om den gudomliga hjälpen och slutliga segern, då Gud säger: ”Och sannerligen stödjer Gud den som stödjer Honom; förvisso är Gud den Mäktige den Ärorike” – utan tvekan kommer många muslimer världen över att hjälpa och följa dem inshaAllah.
3. Även om nyttjandet av varje islamiskt tillåten möjlighet i denna kamp är tillåtet, däribland det internationella stödet, måste man verkligen avstå från att lita på västerländska regeringar och även internationella samlingar som till synes eller till deras inre är bundna och partiska.
Dessa är fiender till all islamisk inflytelserik existens. De är obrydda om människornas och nationernas rättigheter. De är själva orsaken till de värsta förlusterna och brotten mot den islamiska nationen. Vilken internationell instans eller brottslig stormakt står till svars för lönnmorden, massmorden, startande av krig, bombningarna och konstruerade hungersnöden i flertalet av de islamiska och arabiska länderna i nuläget?
Idag håller världen räkningen på var och en av coronavirusets offer, men ingen har ställt eller ställer frågan om vem som är mördaren och den ansvarige för hundratals martyrer, fångar och spårlöst försvunna människor i länder där USA och Europa har startat krig?
Vem är ansvarig för allt blod som orättfärdigt fallit på marken i Afghanistan, Jemen, Libyen, Irak, Syrien och andra länder? Vem är ansvarig för alla dessa brott, exploatering, förödelse och förtyck mot Palestina? Varför räknar ingen alla miljontals förtryckta barn, kvinnor och män i den islamiska världen?
Varför beklagar ingen massmorden på alla muslimer? Varför måste miljontals palestinier i 70 år vara separerade från sina hus och hem och leva i exil? Och varför måste heliga Qods, muslimernas första qibla (böneriktning), förnedras?
Den s.k. Förenta nationerna utför inte sin plikt och instanserna för s.k. mänskliga rättigheter är döda. Slagordet ”försvara barnen och kvinnornas rättigheter” omfattar inte de förtryckta barnen och kvinnor av Jemen och Palestina. Så är läget för de förtryckande västerländska stormakterna och de beroende världsorganisationerna; detta medan läget för en del av de ja-sägande regeringarna i området är värre i fråga om deras anseende och förnedring än att det ens går att tala om. Så det muslimska karaktärsfasta och troende samhället måste förlita sig på sig själv och sin inre kraft; ta fram sin mäktiga hand och med tilltro och tillit på Gud ta sig över hindren.
4. En viktig punkt som inte får missas av de politiska och militära ledarfigurerna i den islamiska världen är att USA och sionisternas politik handlar om att förflytta tvisten till bakom motståndsfrontens linje.
Startandet av inbördeskrig i Syrien och den militära belägringen och dagliga massmorden i Jemen, och terrorismen och förödelsen, producerandet av Daesh (ISIS) i Irak och liknande händelser i andra länder i området, är alla trick för att uppehålla motståndsfronten och köpa tid för den sionistiska regimen.
Vissa muslimska länders politiker, en del omedvetet och en del medvetet, har tjänat fiendernas trick. Vägen att hindra denna ondskefulla politiks verkställande ligger överlag i den unga karaktärsfasta generationens serösa efterfrågan och krav inom hela den islamiska världen. De unga i alla islamiska länder i synnerhet de arabiska länderna får inte missa den stora imam Khomeinis råd där han sa: Skrik allt vad ni har på USA – och självfallet den sionistiska fienden.
5. Politiken att normalisera den sionistiska regimens närvaro i området är ett av USAs främsta politiska satsningar. En del av områdets arabiska länder som spelar USAs springpojkar har i detta syfte arbetat för att lägga de nödvändiga grunderna för detta, däribland gällande ekonomiska relationer och liknande; alla dessa ansträngningar är fullständigt fruktlösa och förgäves.
Den sionistiska regimen är ett förödande och skadligt bihang för detta område och kommer med all övertygelse att utrotas och utplånas, och ett förlorat anseende och nedsvärtat ansikte kommer att förbli för de som med sina resurser tjänat förtryckets politik.
För att ursäkta sitt fula beteende har en del argumenterat för att den sionistiska regimen är en verklighet i området, utan att komma ihåg att man måste kämpa mot skadliga och ödeläggande verkligheter och utplåna dem. Idag är Corona-viruset en verklighet och alla vettiga människor anser kampen mot den vara obligatorisk. Det långlivade sionistiska viruset kommer tveklöst inte att bestå länge till och kommer med de unga generationens ambition, tro och karaktärsfasthet att utrotas från området.
6. Mitt huvudsakliga råd är att fortsatt fullfölja kampen och organisera de kämpande organisationerna och deras samarbete med varandra samt utöka kampens fält till alla de palestinska landområdena.
Alla måste hjälpa och stötta den palestinska nationen i deras heliga kamp. Alla måste fylla den kämpande palestinska handen och stötta dem i ryggen. Vi kommer med stolthet att göra allt i vår förmåga på denna väg.
En dag blev vår bedömning att den palestinska kämpen har tro, karaktärsfasthet och mod och dennes enda problem är dess tomma hand på vapen. Med den gudomliga vägledningen och hjälpen planerade vi, och resultatet är att maktbalansen i Palestina vändes och idag kan Gaza stå emot den sionistiska fiendens militära attack och besegra den.
Ändringen av denna ekvation kommer kunna föra den palestinska frågan närmare sitt slut i de s.k. ockuperade områdena. Det Palestinska Självstyret har en stor plikt i denna fråga.
Med den brutala fienden går det inte att tala annat än med suveränitet och från en maktposition, och grunden för denna suveränitet – all lovprisande och tacksamhet hör till Gud – är redo i den modiga och ståndaktiga palestinska nationen. De unga palestinierna är idag törstiga för att försvara sin ära. Hamas och den Islamiska Jihad och Hizbollah i Libanon har slutfört argumentet på alla. Världen har inte glömt och kommer inte glömma den dagen då den sionistiska regimen överträdde Libanons gränser och tog sig ända fram till Beirut, och den dagen då den brutala mördaren vid namnet Ariel Sharon ställde till ett blodbad i Sabra och Shatila, och inte heller har världen glömt eller kommer att glömma den dagen då samma armé under Hizbollahs knockande slag hade ingen annan utväg än att dra sig tillbaka från Libanons gränser och vädja om krigsupphör trots många egna dödsoffer och erkännandet av förlust; detta är att ha handen full och utgå från en maktposition. Nu låt ett visst europeiskt land, som måste för evigt skämmas för att ha sålt kemiska produkter till Saddams regim, anse den segerrika kämpande Hizbollah vara olaglig. Olaglig är en regim som USA som producerar Daesh och en regim som det europeiska landet vars kemiska medel dödar tusentals personer i iranska Baneh och irakiska Halabche.
7. Sista ordet här är att Palestina tillhör palestinierna och måste styras enligt deras vilja. Idén av en folkomröstning med hela den palestinska religiösa mångfalden och folkslagens deltagande – som vi har lagt fram sen snart två decennier – är det enda utfall som måste bemästra dagens och morgondagens palestinska utmaningar. Detta förslag visar att den påstådda antisemitism som väst upprepar via sina trumpeter är fullständigt grundlös. I denna plan ska de judiska, kristna och muslimska palestinierna sida vid sida delta i en folkomröstning och bestämma om det politiska styret av Palestina. Det som definitivt måste bort är det sionistiska styret och sionismen, som i sig är ett påhitt inom judendomen och fullkomligt skild från den.
Slutligen högtidlighåller vi minnet av martyrerna av Qods, från Sheikh Ahmad Yasin och Fathi Shaqaqi och Seyyed Abbas Mosawi till den stora befälhavaren av islam och den oförglömliga ansiktet av motståndet, martyr Qasem Sulaymani och den stora irakiska kämpen, martyr Abu Mahdi al-Mohandes samt andra martyrerna av Qods. Och vi ber om välsignelser över imam Khomeinis(RA) storslagna själ som öppnade vägen för ära och kamp för oss, och ber även om Guds barmhärtighet för vår kämpande broder, den avlidne Hossein Sheikh ol-Islam som i åratal kämpade på denna väg.
Slutligen förmedlar jag till alla tittare och lyssnare att årets Qods-dag är den första Qods-dagen som våra kära Qasem Sulaymani inte är närvarande. För glädjen av hans själ recitera alla en surah al-Fatiha och en surah al-Ikhlas.
Med Salam (fredshälsningar) och böner om Guds barmhärtighet och Hans välsignelser
...................................................
End/ 257