Full Text;

Second Message of Ayatollah Khamenei to the Western Youth in Swedish

Second Message of Ayatollah Khamenei to the Western Youth in Swedish.

Till den unga generationen i väst

I Guds Namn, den Nåderike den Barmhärtige

Till den unga generationen i väst

De bittra händelserna som den blinda terrorismen vållade i Frankrike, har återigen fått mig att tala till er ungdomar. För mig är det olyckligt att sådana händelser ska bli utgångspunkten för samtal, men verkligheten är att om smärtfyllda händelser inte ska bli grund för att tänka ut lösningar och få bli utgångsläge för gemensam tänkande, kommer förlusten vara flerfaldigt. Lidandet av varje människa oavsett var i världen hon befinner sig, är i sig ledsamt för alla medmänniskor. Synen av ett barn vars nära och kära förlorar livet framför barnets ögon, en mor vars familjs glädje omvandlas till sorg, en make som skyndar iväg med sin makas livslösa kropp, eller en åskådare som inte vet att han inom några sekunder kommer att se sitt livs sista scen, är samtliga syner som framkallar mänskliga känslor och medkännanden.

Varje person som bär ett uns av kärlek och medmänsklighet inom sig, kommer påverkas och känna smärta av att se sådana scener; vare sig det sker i Frankrike, eller i Palestina, Irak, Libanon och Syrien.

Med all säkerhet har en och en halv miljard muslimer samma känsla och är upprörda samt känner avsky för de som orsakat och föranlett dessa tragedier. Men sakfrågan är att om dagens lidanden inte blir anledning till att bygga en bättre och säkrare morgondag, kommer dem endast reduceras till ett bittert och fruktlöst minne. Jag har övertygelse om att det endast är ni unga generation, som genom att ta lärdom av dagens obehag, har förmågan att kunna hitta nya vägar för att bygga framtiden och bli ett hinder för de villovägar som lett väst till det nuvarande läget.



Det är sant att idag är terrorism vår och er gemensamma plåga, men det är nödvändigt för er att veta att den osäkerhet och oro som ni har erfarit under de senaste händelserna, skiljer sig ur två framstående aspekter med det lidande som människor i Irak, Jemen, Syrien och Afghanistan har fått utstå under flera år; för det första har den islamiska världen fallit offer för skrämselpropaganda och våld i mångfaldigt större utsträckning, i betydligt större mängd och under mycket längre period; och för det andra har dessa våldsamheter tyvärr ständigt stöttas från en del stormakters sida på olika sätt och effektiva medel. Idag finns det nästan ingen som inte är medveten om USAs roll i bildandet, närandet och beväpnandet av al-Qaeda, Taliban och deras olycksbådande efterföljare. Utöver denna direkta uppbackning, har uppenbara och kända försvarare av takfiri-terrorism (otrodömande) ständigt fått ta plats som västs främsta allierade, trots deras besittande av de mest efterblivna politiska systemen, och detta är medan de främsta och klaraste av tänkanden, framkomna från de mest dynamiska folkliga rörelserna i området skoningslöst slås ner. Västs dubbelmoraliska reaktioner gentemot uppvakningsrörelsen i den islamiska världen, är ett talande exemplar för den västerländska politikens motsägelsefullhet.

Baksidan av denna motsägelsefullhet kan skådas i uppbackningen av Israels statsterrorism.

Palestinas förtryckta folk har i mer än sextio år fått erfara den värsta sortens terrorism.

Om Europas folk har nu under några dagar fått ta tillflykt i sina hem och undviker att närvara i folksamlingar och på folktäta platser, har palestinska familjer i tiotals år inte ens kunnat vara trygga från den sionistiska regimens döds- och förstörelsemaskin i sitt eget hem. Vilken sorts våld kan i dagens läge jämföras med den sionistiska regimens bosättningsbyggande när det gäller graden av brutalitet? Denna regim, utan att någonsin på allvar och påtagligt klandras av sina inflytelserika allierade eller åtminstone utav de internationella till synes självständiga instanserna, förstör dagligen palestinska hem och ödelägger deras fruktodlingar och åkrar utan att ens ge palestinierna tillfälle att förflytta sina livsförnödenheter eller ha möjlighet att skörda sin sådd; och allt detta sker oftast inför de förskräckta och tårfyllda ögonen av kvinnor och barn som bevittnar hur deras familjemedlemmar blir slagna och skadade och i vissa fall, bortförs till kusliga tortyrkammare. Känner ni i dagens värld till någon annan brutalitet i denna omfattning och skala fortlöpande under så lång tidsperiod? Om beskjutningen av en kvinna mitt på gatan, med anklagelsen att hon enbart protesterade mot en från topp till tå beväpnad soldat inte är terrorism, vad är?! Ska inte denna barbarism få kallas extremism bara för att det utförs av en ockuperande regim? Eller kanske är det så att dessa scener, bara för att de under sextio år har visats upprepade gånger på TV, inte längre ska beröra vårt samvete.



De senaste årens militära invasioner av den islamiska världen som i sig krävt otaliga offer, är ett annat exemplar av västs motsägelsefulla logik.

De attackerade länderna, utöver människolivsförlusten, har förlorat sin ekonomiska och industriella infrastruktur, deras rörelse mot tillväxt och utveckling har kommit till ett stopp eller saktats ner, och i vissa fall har det vållats årtionden av tillbakagång; trots detta, ombes dem fräckt att inte ange sig själva som förtryckta. Hur kan ett land förvandlas till ruiner och dess städer och byar jämnas med marken, sedan sägas till dem att: vänligen uppfatta inte er själva som förtryckta! Istället för att kalla till omedvetenhet eller glömmande av dessa tragedier, är det inte bättre att uppriktigt be om ursäkt?

Den lidande som den islamiska världen under dessa år har fått genomlida på grund av hyckleriet och falskheten av angriparna, är inte mindre än de materiella förlusterna.

Kära ungdomar, jag bär hopp om att ni, nu eller i framtiden, förändrar denna dubbelmoraliskt korrupta mentalitet; den mentalitet vars konst är att undanhålla långsiktiga mål och förfina lömska motiv. Enligt min mening är det första skedet i att frambringa säkerhet och ro, att rättan till denna våldsfödande mentalitet. Tills dubbelmoralen håller sitt grepp om västs politik, och tills terrorism i ögonen av sina starka understödjare klassas som ”bra” och ”dålig”, och till den dag då statliga intressen prioriteras över mänskliga värden och moral, ska inte roten av våldsamheterna letas på annan plats.



Tyvärr har dessa rötter under många år, sakta men säkert, även trängt in på djupet av västs kulturella politik och organiserat ett mjukt och tyst angrepp. Många av världens länder är stolta över sin inhemska och nationella kultur – kulturer som i sin utveckling och förnyelse, har i århundraden mycket väl närt de mänskliga samhällena; den islamiska världen är inte heller ett undantag från detta. Men i den nuvarande samtiden har västvärlden med hjälp av avancerade medel, insisterat i en klonad och kopierad världskultur.

Jag anser påtvingandet av västs kultur på andra nationer och förringandet av deras självständiga kulturer vara ett tyst och mycket skadlig våldsangrepp.

Förnedrandet av rika kulturer och kränkande av deras viktigaste delar sker medan den ersättande kulturen, inte på något sätt besitter kapacitet att vara en ersättare. Exempelvis, de två elementen av ”våldsbenägenhet” och ”moralisk lösaktighet”, vilka tyvärr har kommit att utgöra de fundamentala beståndsdelarna av västs kultur, har degraderat dess acceptans och ställning även i dess ursprungsområde. Nu är frågan, om vi inte vill ha en fientlig, lösaktig och anti-värderings kultur, är vi förbrytarna? Jag förnekar inte vikten och värdet av kulturella förbindelser. Närhelst dessa förbindelser har tillkommit under naturliga förhållanden och med respekt för det mottagande samhället, har det fört med sig tillväxt och utveckling och varit berikande. Däremot har oharmoniska och påtvingade förbindelser varit misslyckade och skadliga. Med all ledsamhet måste jag säga att lågsinnade grupper som Daesh är avkomman av denna sort av olycksamma förbindelser med importerade kulturer.

Om problemet verkligen varit trosbaserat, borde detta fenomen ha skådats i den islamiska världen även innan imperialismens era – men historien vittnar om motsatsen till detta.

Självklara historiska dokument visar med tydlighet hur mötet mellan imperialismen och en extrem och förkastad tänkande, och det i hjärtat av en beduin stam, sådde fröet av extremism i denna region. Hur är det annars möjligt att en av världens mest moraliska och medmänskliga religiösa skolorna, som i sin grundläggande kärna ser berövandet av en människans liv likvärdig med dödandet av hela mänskligheten, skulle kunna ge ut ett sådant sopavfall som Daesh?

Å andra sidan måste man fråga, hur kommer det sig att personer som själva är födda i Europa och uppväxta i den miljön, och har fått sin intellektuella och själsliga uppfostran där, lockas till sådana grupper?

Kan man verkligen tro att personer med en eller två resor till krigsområden, plötsligt blir så extrema att de sönderskjuter sina landsmän? Säkerligen får inte påverkan av ett livslångt ohälsosam kulturell närande i en korrupt och våldsfödande miljö att förglömmas. Man måste ha en omfattande analys i denna fråga – en analys som hittar samhällets uppenbara och gömda föroreningar. Kanske är det djupa hat som under år av industriell och ekonomisk blomstring såtts i hjärtan av västerländska samhällens olika skikt, till följd av ojämlikheter och stundvis lagliga och strukturella fördomsfullheter, skapat komplex som emellanåt spricker upp på detta sjukliga vis.



Hursomhelst är det ni som måste plöja upp era samhällens yttre skikt, samt hitta och avlägsna knutarna och aggen. Sprickorna måste istället för att fördjupas, överbryggas. Det stora misstaget i kampen mot terrorism är förhastade reaktioner som ökar de befintliga splittringarna. Varje hetsigt och ogenomtänkt handling som sätter den muslimska folkgruppen, som är bosatt i Europa och Amerika och består av miljoner verksamma och ansvarsfulla människor, i isolation eller fruktan och oro och mer än innan berövar dem från deras grundläggande rättigheter och skjuter bort dem från samhällsscenen, kommer inte bara att inte lösa problemet utan fördjupa avstånden och utbreda osämjan. Ytliga och provocerade åtgärder – i synnerhet om dessa får lagliga former – förutom att öka de befintliga polariseringarna, kommer inte ha något annat resultat än att öppna vägen för framtida kriser.

Enligt inkomna nyheter har det i en del europeiska länder stadgats regler som uppmanar medborgare att spionera på muslimer; dessa uppföranden är förtryck och vi alla vet att förtryck har, vare sig man vill eller inte, tendens att slå tillbaka.

Dessutom är muslimer inte värdiga denna illvillighet. Västvärlden har i århundraden väl känt till muslimer; både då västlänningar blev gäster i Islams mark och fäste ögonen på sin värds rikedomar, och även då de var värdar och fick nytta av muslimernas arbete och tankar, har de mestadels inte sett annat än vänlighet och fördragsamhet. Därför vill jag av er unga generation, att baserat på en korrekt kännedom och med djupseende och med hjälp av lärdom från hemska erfarenheter, lägga grunden för en korrekt och ärbar interagerande med den islamiska världen. På detta sätt kommer ni i en inte så avlägsen framtid att se att det fundament som ni upprättat på en sådan stadig grund, kommer att sprida en skugga av säkerhet och pålitlighet över sina arkitekters huvuden, skänka dem värmen av trygghet och ro i gåva, och få gryningen av hopp om en ljus framtid att stråla över världens yta.

Seyyed Ali Khamenei

29 november 2015


Related Articles

Post your comments

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

عزای حسینی در عالم
Imam Khamenei demands immediate end to domestic wars in Islamic countries in his Hajj 2017 message
پیام امام خامنه ای به مسلمانان جهان به مناسبت حج 2016
We are All Zakzaky
telegram